En mardrömsresa som bara fortsätter att vara en mardröm...

28/12 05.00

Det började bra. Eller tjaaa, det gick liksom bra från Sävsjö ner till Köpenhamn. Jag och Jake hade nog haft nån slags förväntning om att resan skulle gå dåligt? Eftersom vi påpekade vid flera tillfällen att det här har ju börjat för bra! För bra? Vi körde 27 mil med en bil och nej den fick inte punka därför kunde vi hålla tiden. Sen hoppade vi på ett 20 minuters tåg till Köbehamn Lufthamn, och det gick också mycket bra! Vi hade således mycket tid på oss på flygplatsen att checka in oss själva, och våra bagage på - skönt! Väl på planet så började saker och ting skita sig. Och från den stunden så har tamigfan allt skitit sig!!!

Planet Kphmn-London skulle ha lyft 11.05. Planet lyfte inte då, utan det höll på att jävlas tills klockan blev jag vet inte vad, var så längesedan nu. Men det blev väl 1,5-2 timmar försenat åtminstone.

13.10

Väl av planet så gjorde vi ett tappert försök att springa genom Heathrow, och det gick ju rätt snabbt tyckte jag... tydligen inte tillräckligt ändå :( De stoppade oss vid security. VI skulle alltså med ett flyg till Calgary från HEathrow!

Såååå, fadäs! Bigtime! Men vi delade inte fadäsakten utan hade mer eller mindre funnit bekantskap med 2 andra svenska killar som var med om samma trauma som vi. Trauma skapar gemenskap och det är ju trevligt :D:D:D:D:D:D höhö!

Jag och Jacob samt våra svenska vänner, Rasmus och Fredrik, fick sedan ställa oss i kö hos customer service. Jag och J var före R o F men de lyckas få en bättre agent väl framme vid disken och på så vis lyckas därför få biljett till Calgary samma dag, dock via Vancouver, men ändå! Sedan så försöker min och Js agent lösa detta åt oss också. Detta ägnar hon oliiiiidligt, oäääändligt lång tid åt. Dålig var hon! 

15.30

Tillslut fick vi en "stand by" biljett med samma flyg som R o S vilket innebar att vi var tvungna att gå till customer service 1 gång i kvarten för att höra om biljetten gått från "stand by" till "clear". 

16.45

Tillslut så fick vi i alla fall också kliva på samma flyg som R o F, till Vancouver alltså. Och vilket jäääävla plan sen. Det största jag sett!! Dubbeldäckare!! Jag räknade på det och bara i vår sektion på flyget satt det ca 140 personer!!! Skulle tro att planet rymde 500 personer totalt! Och kan ni då tänka er hur varmt det kan bli i ett sånt plan om aerconditionen inte fungerar medans motorerna inte går? Vi satt bokstavligt talat nämligen fast i planhelvetet i över 1 h med en luft som bara blev syrefattigare och varmare för varje minut. Det var oliiiidligt! Varför detta flyg också var försenat berodde på försenat bagage, troligen vårat 8:)

Tack och lov kunde vi tillslut lyfta och alla svettiga människor kunde tillslut andas normalt igen.

9 timmar senare....

Framme i Vancouver, passerar tullen väldigt smärtfritt, det var skönt! Ändå lite stressigt eftersom vårt plan ju igen var försenat och vi hade inte så mycket tid i Vancouver. Efter tullen går vi till bagage utlämningen. Väl där så tickar tiden på och tillslut får vi våra vanliga bagage, men inga skidor syns till vare sig för mig och J elelr för R o F.... Vi missar nu vårt förbindelseplan... igen! Som tur är så går det ett senare som vi kan ta. Lite lugn känner vi då inför att ta tag i bagage misslyckandet. Det träliga är bara att den enda som kan hjälpa oss är en totalt makalöst ihärdig idiot till Kines ( förlåt för mina bittre yttranden )! Han hjälper oss i praktiken inte så mycket mer än att lägga in våra bagage i systemet som saknade. Vi tänker att vi löser detta imorgon. 

22.50 Kanadensisk tid: Vårt nya plan skulle ha avgått till Calgary....

Sover nån timme...

29/12

00.50 Vårt plan avgår nu till Calgary!

03.00 framme i Calgary! RoF har fixat hotell i Calgary. De ska bo där ett par dagar. Vi säger hejdå!

Jag och Jake äter och sover lite. Ställer kl 06 så att vi kan snacka med British Airways supporten. Ingen från BA syns till på flygplatsen. Vi lessnar och skiter i det för en stund, sover lite på ett par stolar istället =)

11.00 Tar shuttlen till Greyhound stationen. Oskar har vi fått tag på vid detta laget. Oskar är vår 3e säsongskompanjon som vi skulle mött upp med i Calgary, men vårt flyg vart ju ett halv dygn försenat så han satte sig på bussen själv till Revelstoke, där vi ju skulle hämta bilen... Oskar hade för övrigt ingen telefon som fungerande under all denna tumult så han var orolig att vi hade gått och dött elelr nått. Stackarn! Tillslut så började hans telefon fungera. Vi kom fram till att han skulle föröska hämta bilen själv i Rev och ta den till Golden där vi sedan skulle mötas upp alla 3! Jag och Jacob började därför leta boende över natten i detta skede. Gick trögt.

12.45 sitter på Greyhound bussen mot Golden, skönt! Snart har vi bil tänker vi och då blir livet lättare. Och när vi ser de KLippiga bergen i horisonten... Gåshud!

16.25 framme i Golden. Käkar McDonalds och mår bra! Fixar boende över natten. Så ja, nu så! Nu går det framåt! 

Några timmar senare och Oskar ringer och berättar att vi har problem.... igen! Biljäveln har tydligen fått punka samt att försäkringsfirman har stängt och öppnar inte förns på Måndag. MÅNDAG, det är ju Nyårsafton är det öppet då liksom? Och på Tisdag är det definitivt inte öppet! Oskar sitter fast i Rev och jag  o J sitter fast i Golden utan bil och utan skidor. Fuck My Life!!!

Det positiva just nu är iaf att vi har tak över huvudet, säng, dusch och varandra! Oskar ska vara kvar i Rev till att börja med. Kanske blir han kvar där till onsdag. Kanske är jag och Jacob förhoppningsvis hemmastadga i vårt blivande hus då, 1a Januari är det sagt!

Total restid vart 45 timmar. Ett dygn för mycket ungefär.. Sovtid nånstans kring 7-8 timmar totalt under resan... sovtid ca 11-12 timmar på totalt 3 dygn om man räknar med natten innan resan.

Nu pallar jag verkligen inte skriva mer... Måste.... Sova! klockan är bara 21.35... Hoppas vi kan sova länge imorgon för det är vi värda!

Ciao

Resan tar sin början!

Nu är i stort sett allt packat... tror jag! Det känns som jag glömt något viktigt. Det gör det iofs alltid. Dessutom så har jag fått det välkända fenomenet resefeber. Trodde jag skulle slippa det i år eftersom man genomgått processen tidigare. Men jag antar att vetskapen om en kommande lång och dryg resa gör sitt vad gäller kemiska reaktioner i kroppen. Dessutom så hade jag resfeber under en mycket längre tid förra året. Inför denna resan kom det egentligen först på Juldagen!

Som sagt, allt är packat, viktiga dokument utskrivna och allt ska vara i sin ordning! Nu väntar jag bara på att klockan ska ringa kl 04.15 sen börjar resan på riktigt. Det är nog det som gör att jag mår lite oroligt just nu... att bara liksom sitta och vänta! Men snart ska jag hämta Jake i Nässjö. Då är vi två som kan dela oroligheten =)

Klockalarm på 04.15 som sagt och sedan in i bilen ca kl 05.00 för att sedan köra den ner till Malmö där min kära mor släpper av oss. Min mamma är bäst i hela världen som ställer upp på att köra oss ner dit <3 Sen då tåget in till Kastrup och genomgång av all den jobbiga obligatoriska sortens procedur. Sen lyfter vi kl 11.05 med byte i London och sedan väntar en 9 h flygtur till Calgary! Där möter vi upp med Oskar och tar sedan buss till Revelstoke för att hämta gamla Bettan som ska vara vår transportvärd i vinter. Vad som händer efter det är ganska oklart! Vi har inget hus förns 1a Januari så vi har ett par dagar att slå ihjäl innan allt är i sin ordning! Kanske blir det nån dag på Mt Mckenzie för att åka skidor i gamla goda vänners lag, eller så kanske vi åker tillbaka till Golden för att bo på Motell där tills det nya året börjar? Vi får se vad som händer helt enkelt... Vi är i alla fall 3 svenska grabbar som kan hålla händer den första tiden. Sen kommer Julia och Malin den 8e Januari och då blir det ordning och reda, det är solklart =)

Är ni intresserade av att se vart jag kommer tillbringa mina 3 månader så kan ni kolla här:
http://vacations.kijiji.ca/c-Canada-British-Columbia-Kootenay-Rockies-Golden-BC-House-20mins-from-Kicking-Horse-Mountain-Resort-W0QQAdIdZ424420222

Och här har ni Kicking Horse Resort, skidanläggningen alltså:
http://www.kickinghorseresort.com/mountain/information/trail-maps.aspx

Detta får bli mitt sista inlägg från Sverige. Jag kommer väl med uppdatering, när tid finns, om hur saker och ting ter sig.

/J

Kanada - BC - Kicking horse! Ett nytt äventyr tar sin början

6 dagar kvar sen sitter man där igen, på ett flygplan mot de Klippiga bergen i British Columbia i Kanada! Där väntar spetsiga berg, hisnande natur, enorma mängder fluffig snö, världsklass offpistskidåkning, gles skogsskidåkning, långa åk, faceshots, euforirus, frostigt skägg, mör kropp, otroligt välsmakande skräpmat, kokanee, hot tub, sköna människor, häftiga klippor att droppa, roadtrip till feta skidorter osv osv!
Förra säsongens höjdpunkt var Mt Baker. Jag hoppas jag får möjlighet att få bekanta mig mera med den fenomenala skidorten. De har redan en bas på 4,5 m snö!! :O

En aptitretare från förra året:

Photo: Martin Sundvall

Nu är jag alltså tillbaka i Sverige igen, men bara en lite kortis över Jul. 6 dagar kvar betyder att jag lämnar svensk mark igen den 28e Dec. Då bär det först av mot Revelstoke igen där jag, Jacob och Oskar ska hämta bilen vi köpt. Ev så stannar vi kanske ett par dagar och tar några svängar på "gammal" terräng. Det skulle vara skitskoj =)

Men nu skitert vi i framtiden, den får framtida blogginlägg berätta om.

De senaste 6 månaderna har jag ju bott i Norge, närmare bestämt i Haukeliseter fjellstue som är beläget alldeles vid foten av den stora "platån" Hardangervidda. Där har jag jobbat som fjällstugmedarbetare vilket har inneburit jobb inom servering, städ och gårdsgutt på helgerna ( typ vaktmästare ). Det har varit en mycket trevlig tid trots det väldigt isolerade läget. Man kan nästan säga att Haukan ligger mitt ute i vildmarken bland höga kalfjäll och tundra. Det är ett kargt landskap! Visst man har drabbats av fjellsjukan, speciellt under hösten, men man har delat den med alla de kära människorna som jag har levt och jobbat tillsammans med under dessa tider.
Vad hittar man då på mitt ute i ingenstans? Jo man kan till exempel under sommarn paddla kajak, vandra runt i fjällen, fiska ( efter den fisk som verkar gömma sig bra, eller som inte finns ), bada i iskallt vatten, bada bastu, bada stamp ( vedeldad badtunna ), och framförallt umgås med fina människor! På hösten sen kan man inte göra så mycket mer än att kolla film och gymma typ. Sen när snön kommer, då blir det lekstuga igen! Det finns gott om feta åk på Hardangervidda. Dock så har Norge oerhört lavinfarlig terräng...

När man lever så isolerat med andra människor så bildas starka band. Det var därför lite sorgligt att lämna Norge. Men jag hoppas åtminstone att jag får komma tillbaka igen efter det att jag kommer hem igen. Då kan vi kramas allihopa igen med glädje, och inte med sorg =)

Här kommer ett par bilder från Norge:

/J

Tying Flies

Yap, det är det här jag gör under dagarna som arbetslös i Sävsjö. Börjar bli uttråkad nu, nå jävulskt!!
Binder flugor och gymmar, det är ungefär så mycket jag kan göra under dagarna eftersom att himmelen bokstavligt talat pissat/pissar mängder med olika former av H2O på mig. När (om?) solen tittar fram så ska jag minsann ut och vifta med mitt flugspö.

I övrigt så försöker jag att ta tag i min situation - jag söker jobb på annan ort! Jag måste ha något som stimulerar mig samt pengar, utan det så lever man inte utan man hamnar i något slags vakuum. Det tråkiga med att vara arbetslös är att man blir förslappad och därmed även sysslolös. Kreativiteten, motivationen och ambitionen försvinner när man sitter hemma och ugglar helt ensam. Ja, jag känner mig otroligt ensam här på Tågvägen 2...
Och med detta så blir även jobbsökandet otroligt påfrestande. Det känns många gånger hopplöst, men jag kan ärligt säga att jag inte ger 100 % heller. Men det går liksom inte att ge 100 % eftersom jag personligen blir som jag skrev ovan slapp, okreativ, trög, miserabel och omotiverad av situationen jag befinner mig i... Jag ser snarare problem än möjligheter :(
Det jag framförallt behöver för att få denna betungande sinnesstämning att försvinna är ett par goa vänner att hänga med. Det tråkiga är bara att alla dessa finns utspridda över hela detta avlånga land.
Nåja, den här lilla "down" perioden är bara tillfällig, så länge jag bara kommer härifrån... NÄR jag kommer härifrån... Snart, väldigt snart hoppas jag!

Flugbindningen har i alla fall varit ett sätt att koppla bort all negativ energi, lite meditation! Här kommer lite bilder på kreationerna:

 Uppe till vänster - Cdc & Elk, riktigt nöjd för att var första gången jag binder dom. Nere till vänster - Superpuppa. Till höger - March Brown.

 Till vänster - Klinkhammer i små storlekar. Höger - Palmer mygga

 Prövade på ett nytt mönster - Foamkläckare!

Ett gäng Zonker streamers!

/J

Försöker smälta en underbar vintersäsong, nu sparkar jag igång min andra hälft - flugfisketid!!

Idag så stökade jag undan det sista ( allt ) av skidutrustningen. För nu blir det nog tyvärr inget mer av den varan på länge. Egentligen hade jag planer på att åka uppåt landet, ta några slasksvängar i Åre, men det blir inte så av främst ekonomiska själ. just nu är jag arbetslös och måste försöka ägna tid åt att lösa den biten.

Ja, nu får jag sluta sitta hemma och sakna och vara bitter över saknaden. Nu är det ju en ny härlig årstid som börjar. Nu kan jag ta mitt flugspö och ge mig ut och fightas med varelser under ytan. Just nu är dock vädret ganska så dåligt, så det har inte blivit någon debut ännu. Istället så försöker jag att väcka liv i min andra hälft ( alltså flugfiske halvan, jag består av 2 delar, en skidåkare och en flugfiskare... I huvudsak ) genom att binda lite flugor.

 Oreda vid bindstädet - som det ska vara!!

 Arsenalen behöver alltid putsas upp, den blir aldrig hel. Det är en av många tjusningar med intresset, att det alltid finns nytt att hitta på och det gör mig kreativ!

Nu närmast så är det Regnbågsfiske som står på agendan. Därför så band jag idag en del flugor till det ändamålet. Här en flicksländenymf, en fluga som skall vara bra på bågen till våren.

Sedan så kunde jag inte låta bli att binda ett par flies som sägs ibland ska kunna ta kål på Rödingens mystiska beteende. När jag läste om den lät den för bra för att vara sann helt enkelt. Hoppas bara att jag får chansen att fiska efter Röding i sommar. 

Den fungerar säkerligen bra på Båge, Harrysar och Öringar också!? Ransarpuppan Variant, variant för att det tydligen inte finns något originalmönster...

Dagens ringrostighet resulterade i alla fall i några flicksländenymfer, ett gäng ransarpuppor och en Gumurmus fluga - ett måste för Regnbågsfisket:

Nu hoppas jag verkligen att jag får tillfälle att ge mig ut i den Svenska vildmarken i en, eller ett par veckor i sommar. Det jag önskar mest just nu är att få gå i Gunnar Westrins fotspår uppe i Sandåslandet, norr om Kiruna. Greppa en stor ryggsäck och gå någon mil ut på den norra tundran, försvinna från verkligheten, bli uppäten av mygg, finna harmoni, känna en känsla av frihet och fiska skiten ur mig =)

Oj, med skrivandets gång så upptäcker jag nu att fiskefebern börjat tränga sig på på allvar, härligt!! :D

J

Hemresa och tillbaka till verkligheten...

I Torsdags började resan. Jag, Carro och Rille skulle ta Greyhound till Calgary. Om allt skulle gå som det skulle så hade vi  2,5 timme på oss från Greyhound-stationen tills dess att gaten stängde på flygplatsen. Lite väl tajt tidsplanering tyckte jag, men Rille och Carro var säkra på sin sak. Greyhound bussen brukar nämligen ha en stor tendens att bli väldigt försenad pga lavinrisk, snöfall, mycket trafik etc. Resan gick dock väldigt bra och vi hade till och med 20 min tillgodo!

 Bilen packad för hemfärd

 Carro, Rille och underbart härliga Coby som körde oss till bussen

 Vi ses igen Rocky Mountains!!

 Downtown Calgary

Downtown Calgary

Väl på flygplatsen så var det dags för incheckning av bagage. Jag tackar British Airways för att ni är så givmilda, jag slapp betala övervikt på mitt skidfodral =) Värre var det för Rille och Carro som fick lov att paketera om sina. Dom hade lite väl mycket övervikt...

 ...

Några extra varv med tejpen

En lång flygfärd väntade sedan. Jag sov inte en blund mellan Calgary och London. Jag satt helt enkelt för bra med utrymme att sträcka ut bena och en massa filmer att glo på. Jag tänkte också att det nog var bäst att försöka hålla sig vaken så att man kunde sova en hel natt i Sverige sedan... Detta resulterade istället i att jag sov hela resan från London till Arlanda, ca 2,5 timmar. Det träliga resultat detta gav var att jag istället var pigg som en lärka då jag skulle försöka sova i Sverige.

Jag tillbringade en helg i Sthlm för att dela upp resan lite. Där hängde jag hemma hos Amelie och Jaqline för att återhämta mig lite. Även Jejja kom på Lördagen. Kärt återseende.

På Måndagen sedan så åkte jag exklusivt gods med DHL. Fredrik hade varit uppe över helgen och skulle köra ner last till Småländska trakter. Jag slapp betala ett par hundra för tågbiljett. Ingen var gladare än jag =)

 Fick åka långtradare =)

 Fredrik rattar X antal ton på vägen!

Att vara på svensk mark igen

Jag hade sett fram emot att kliva på svensk mark igen, att känna sig totalt säker på allt, språket, kommunikation, människor och SNUS

!

En dosa lös, 3 månader utan. Jag kände mig helad!

Faktum är att jag kom fram till att snuset var det enda som jag hade saknat här i Sverige, förutom vänner och familj, och kebabtallrik då förstås. För när jag väl klev av planet, strapatserade genom Arlanda, så upplevde jag en känsla av ensamhet och osäkerhet. Det var sättet som människor visade signaler på, rent kommunikativt, människor man mötte, snubben på Pressbyrån, människor man försökte le mot utan något positivt bemötande. Ja så skulle man nog kunna förklara det jag kände i en helhet - jag kände mig inte positivt bemött, jag kände mig inte välkommen. Jag kom ganska direkt underfund med att jag kommer att sakna mentaliteten som Kanadensare tycks besitta. Sen vet jag inte om man kan dra en röd linje och sätta alla under samma kant, men i sin helhet har jag upplevt att de allra flesta människor jag mött i Klippiga bergen har varit så otroligt trevliga. En sådan enkel sak som att tjejen eller killen i kassan på Coopers ( ICA eller Konsum i swe ) frågar hur dagen har varit, existerar inte i Sverige? Och att lifta till backen... haha, inga problem! Gör man sånt i Sverige, Nej! Och om man skulle försöka göra något sådant i Sverige, skulle man då bli upplockad? Svaret blir - Kanske, medans i Kanada blir svaret - Självklart!

Det jag vill få sagt är att jag upplever att den Svenska mentaliteten, om man får generalisera, är mycket mer försiktig, rädsla för andra, sköt ditt eget så sköter jag mitt. Torrt och stelt, osäkert! Och visst, här sitter jag och beklagar mig över hur det är i Sverige. Men jag kan ärligt talat sätta mitt eget namn under denna röda linje. Men jag ska ändra på mig, eller snarare jag håller på att förändras. Jag kommer att le när jag möter andra människor på stan eller på andra ställen, jag kommer att önska killen eller tjejen i kassan en trevlig dag när jag handlar. Jag kommer att vara mindre inskränkt!! Och kanske, samt förhoppningsvis, så kommer jag att få det svar jag vill ha, ett leende från den andra parten. Man får inte alltid ett trevligt svar om man ställer en trevlig fråga, men ställer man ingen, så kan man heller aldrig få ett leende tillbaka. En positiv och glad aura smittar av sig!

Nu blev det lite mycket propaganda och filosoferande här, saker som jag inte är speciellt bra på. Skriva är inte min grej...

Hursomhelst, nu sitter jag i morsans och farsans gästrum på Tågvägen 2 i Sävsjö. Lite lätt ångestdrabbad över att jag nu kommit tillbaka till verkligheten och med den så följer allvar. Allvar är alltid lika tråkigt och utmattande för både kropp och själ. Jag måste hitta ett jobb så att jag kan leva livet fullt ut igen även nästa vinter. Processen för att få ett jobb är ganska så krävande, och allt runt omkring om man även har som mål att flytta till ett annat ställe. 

Just nu så känns det som att jag försöker skjuta allvaret framför mig. Det finns så mycket annat jag vill göra istället. Jag försöker hitta saker att göra som ger mig en tillfällig anledning till att strunta i allvaret. Kan vara enkla saker som att exempelvis skriva det här blogginlägget ( som jag för övrigt tycker är påfrestande nog ), packa upp, en sak i timmen ömsom klia mig själv i huvudet, läsa om fiske på nätet, duscha, valla och slipa skidor inför sommardvalan, raka mig, kela med hundarna, sova, kolla på film, lyssna på musik, träffa familjen och friends.

Har för övrigt något som de flesta svenskar säkert tycker är ett konstigt fenomen, även jag, trodde inte det existerade - vårdepression! Det är nog bara något som skidåkare kan drabbas av?

Nog skrivet för den här gången. 

Ett par bilder från "hemma"

 Preparing for summer sleep!

 Heike, så fin!

 Kaili, underbart sprallig som vanligt!

Hon har saknat mig!

J