Snusabstinens rastlöshet och frustration!

Benet är fortfarande inte bra... Jag läste igår igenom min blogg från förra vintern bara för att luska ut hur mitt ben mådde då efter den smällen. Det tog då 1,5 v innan jag kunde åka bräda och 2 v innan jag kunde åka skidor igen. Nu har det gått ca 6 dagar sedan den löjliga kraschen och jag har fortfarande ont i benet. Det är så frustrerande... Snön ska lägga sig inatt också om man ska tro på väderprognosen och jag kan nog egentligen inte åka imorgon... Men jag kommer att försöka ändå, med skidor eller med bräda! Det som gör minst ont kommer det rimligtvis bli. Ett åk eller två... vad som helst bara jag slipper sitta här i huset själv och ruttna. De dagar jag varit hemma själv, jag vet inte vad jag gjort? Ingenting värt att komma ihåg i alla fall. Usch.. jag har alltså varit i Kanada sedan den 29e Dec men bara åkt skidor i 2 dagar.... på grund av det ena eller det andra. Vilket sjukt tråkigt "tycka synd om mig själv" inlägg det här blir känner jag. Men det är faktiskt den största känslan inom mig just nu, att jag tycker synd om mig själv.
Lite ljusglimtar i tillvaron finns det ju i alla fall tack och lov, och speciellt om man ser till framtiden ( peppar peppar ta i trä ). Det är ju låååång tid kvar på den här vistelsen. Men jag känner mig stressad det ska jag inte förneka.. Lääääääk!

Två skärmar, popcorn, öl och voltaren - calssic!

 

Har slutat snusa.... Förjävligt! Hade verkligen behövt detta livskvalitetförhöjande medel.

Tur är i alla fall att vi har en hot tub på gården. Åtminstone så inbillar jag mig att skador läker snabbare i en Hot tub?

En bild på Hot tuben måste vi ju ha =) 

Äh, vi tar 2 bilder så att man verkligen fattar att vi har en egen på vår gård!

Under mina 6 dagar hemma så har jag även varit duktig och lyckats hinna ta kort på 2(!!!!) ytterligare rum i huset, TV-rummet, som i ärlighetens namn faktiskt inte alls har samma standard som "the swedish house" i Revelstoke har, men det duger! I övrigt, förutom hallen, och köksfläkten som inte existerar, så är detta huset något fräschare än det i Rev, och inte minst mycket större!

Det andra rummet jag hunnit med att fota under mitt hektiska tidsschema är mitt eget:

Idag blev vi också fulltaliga i huset. Malin och Julia är här nu =) Börjar bli lite trött på att det bara luktar svettig man ( pojk menar jag egentligen, Oskar och Jacob har bara fjun än ).....( de går dessutom och lägger sig kl 10 varje kväll )! Nä, men i ärlighetens namn var det skönt att ha de här. Speciellt Julia som jag ju inte träffat på så länge :)

Ah, btw! Köpte ett par snowboard boots idag! Tänkte att jag kunde göra som förra året och åka bräda några dagar innan jag är helt ok men dessa boots var lite hårdare än de jag lånade ifjol vilket då resulterar i att jag får ont. Varför inte köpa ett par mjuka boots då så jag kan åka? Prövade ett par mjuka skor men de kommer inte bli bra i längden enligt min personliga snowboard coach - Oskar! Såå... får väl se hur det ter sig imorgon.

Dags för bingen.

tjä

Ett par bra dagar till ända, kurering av smalben nästa...

Vi börjar med det bra!

2 dagar har vi hunnit med att åka på berget nu. Den första dagen tog vi det relativt easy och körde runt och lärde känna systemet. Systemet består inte av speciellt många liftar, och dessutom så går alla nedfarter på samma sida av berget, vilket gör det lätt att lära känna berget. En gondol som går upp till toppen och tar fruktansvärt lång tid att åka, en 4 stolslift som även den går till toppen, fast en annan topp, och den går inte hela vägen nerifrån. Sen finns det 2 liftar till som går från dalstation till mitten av berget ungefär. Känns inte som att vi kommer använda de liftarna speciellt mycket.
Det absolut goaste med berget är att det verkar vara sjukt bra access till friåkning! Igår så körde vi 2 otroligt härliga åk på baksidan av berget. Det finns mängder av val man kan göra på baksidan. Man får dock inte åka för långt... det kan bli lite jobbigt att gå upp igen då!

 Brant körning i gles skog. Skojigt som fan!

 Dalen på baksidan av KHMR

Vi har också sett att det finns stoooora möjligheter att ta sig längre bort på bergsryggen. Enligt säsongare vi träffat som varit här ett tag så är det heller inga problem att ta sig tillbaka till systemet sedan. Vi har också förstått att terrängen här är mycket fetare än i Revelstoke. Här hittar man lätt branta skogsåk =) Just nu så är det inte jättekul att åka i systemet då all snö är riktigt hårt packad överallt. Jag kan därför tänka mig att det blir en hel del turande fram tills snön åter faller... Men.....

Min främre del av mitt högra smalben har fått sig en kyss igen, precis som förra säsongen. Då var jag borta från skidåkningen i 1,5-2 veckor. Idag kändes det dock inte fullt lika illa Men jag kommer troligen få vila minst 4 dagar skulle jag tippa på.... vilket såklart suger stenhårt! Har dessutom sett på prognosen att snön ska börja falla efter helgen. Jag hoppas jag hinner läka helt innan pudret lägger sig, jag hoppas verkligen det!!

/J

Sagan som började som en mardröm ljusnar!

Allt dåligt som vi varit med om de senaste dagarna, all motgång vi fått facea verkar tunnas ut nu!!! Och det känns så sjuuukt jävla skönt!

Igår kom Oskar med bilen från Revy samtidigt som vi fick beskedet att våra skidor med tillbehör hade anlänt till Marys Motell i Golden! Så, när Oskar kom så for vi iväg till Rasmus och Fredrik för att hälsa på dom och samtidigt hämta vårt borttappade bagage! Lyckliga killar var vi. Nu kändes allt så mycket lättare. Nu började säsongen tänkte vi.

Drog sedan "hem" till vårt motell, Brookside! Drack några bira och klädde oss något sånär trevligt inför kvällen. Det vankades ju ett nytt år och det skulle brörja bra tänkte vi. Så vi gick ut och åt en klassisk hemmagjord, välgjord kanadensisk hamburgare! Vi hittade också några heliumballonger på vägen som vi inhalerade med festligt resultat, trevligt! 

Jag, Oskar och Jake var dock lite partypoopers igår. Vi gick hem innan 12 slaget för att vi ville vara pigga idag, vi skulle ju äntligen få åka skidor!!!

Ställde klockan på 07.30 eftersom vi skulle träffa Nicole kl 09.00 vid huset. Stor dag detta, huset skulle bli vårat och vi skulle få shredda KHMR - stoked!

MEN...... När vi skulle starta bilen på morgonen kl 08.40 ca så var den totaldöd. Inte ett liv! Jag fattade ganska direkt att det inte var batteriet det var fel på utan något i tändningen. Aggressionen hos oss alla 3 var betydande. Oskar var nog mest uppretad.. I sin desperata sinnesstämning tar han tag i något som han tror kan vara tändsstitet.... och rycker bort och knäcker en sladd som går till motorn....................... suck! 

Jag ringer taxi, vi måste ju till huset och träffa Nicole. Hon svarar heller inte i sin telefon. I tumulten så uppenbarar sig en typisk fordon kille. Han säger att det inte är nån fara med den sladd Oskar kapsejsat, men den måste ersättas. Han pillar lite på motorn, Oskar går och sätter sig bakom ratten för att göra ett nytt startförsök bara för att låte fordonskillen höra hur det låter..... Bilen startar!!! The car got touched by the hand of God, or something!

Vi tar bilen till huset, där står Nicole! Allt är frid och fröjd =) 

Nedan följer en bildserie med glädje!

 "Biblioteket"

 KHMR

 KHMR

 Gondolen

 Bowls

 KHMR

 Stairway to heaven

 Vårt enorma kök. Baconröra tillagning

Ingredienser till Baconröra:

Bacon, klippt i små tärningar

Rödlök, hackat

Cocktail tomater, delade

Svamp, skivade

Makaroner, kokta

Creme Bonjour smaksatt med carljohansvamp och charlottenlök ( Som skibum tar man det som finns , bara det är kletigt så funkar det )

Salt

Peppar

Mix it all together and you`re good to go!

Ah, by the way! Vi har lokaliserat ett fett åk som kräver hudar. Imorgon blir det action!

/J

En mardrömsresa som bara fortsätter att vara en mardröm...

28/12 05.00

Det började bra. Eller tjaaa, det gick liksom bra från Sävsjö ner till Köpenhamn. Jag och Jake hade nog haft nån slags förväntning om att resan skulle gå dåligt? Eftersom vi påpekade vid flera tillfällen att det här har ju börjat för bra! För bra? Vi körde 27 mil med en bil och nej den fick inte punka därför kunde vi hålla tiden. Sen hoppade vi på ett 20 minuters tåg till Köbehamn Lufthamn, och det gick också mycket bra! Vi hade således mycket tid på oss på flygplatsen att checka in oss själva, och våra bagage på - skönt! Väl på planet så började saker och ting skita sig. Och från den stunden så har tamigfan allt skitit sig!!!

Planet Kphmn-London skulle ha lyft 11.05. Planet lyfte inte då, utan det höll på att jävlas tills klockan blev jag vet inte vad, var så längesedan nu. Men det blev väl 1,5-2 timmar försenat åtminstone.

13.10

Väl av planet så gjorde vi ett tappert försök att springa genom Heathrow, och det gick ju rätt snabbt tyckte jag... tydligen inte tillräckligt ändå :( De stoppade oss vid security. VI skulle alltså med ett flyg till Calgary från HEathrow!

Såååå, fadäs! Bigtime! Men vi delade inte fadäsakten utan hade mer eller mindre funnit bekantskap med 2 andra svenska killar som var med om samma trauma som vi. Trauma skapar gemenskap och det är ju trevligt :D:D:D:D:D:D höhö!

Jag och Jacob samt våra svenska vänner, Rasmus och Fredrik, fick sedan ställa oss i kö hos customer service. Jag och J var före R o F men de lyckas få en bättre agent väl framme vid disken och på så vis lyckas därför få biljett till Calgary samma dag, dock via Vancouver, men ändå! Sedan så försöker min och Js agent lösa detta åt oss också. Detta ägnar hon oliiiiidligt, oäääändligt lång tid åt. Dålig var hon! 

15.30

Tillslut fick vi en "stand by" biljett med samma flyg som R o S vilket innebar att vi var tvungna att gå till customer service 1 gång i kvarten för att höra om biljetten gått från "stand by" till "clear". 

16.45

Tillslut så fick vi i alla fall också kliva på samma flyg som R o F, till Vancouver alltså. Och vilket jäääävla plan sen. Det största jag sett!! Dubbeldäckare!! Jag räknade på det och bara i vår sektion på flyget satt det ca 140 personer!!! Skulle tro att planet rymde 500 personer totalt! Och kan ni då tänka er hur varmt det kan bli i ett sånt plan om aerconditionen inte fungerar medans motorerna inte går? Vi satt bokstavligt talat nämligen fast i planhelvetet i över 1 h med en luft som bara blev syrefattigare och varmare för varje minut. Det var oliiiidligt! Varför detta flyg också var försenat berodde på försenat bagage, troligen vårat 8:)

Tack och lov kunde vi tillslut lyfta och alla svettiga människor kunde tillslut andas normalt igen.

9 timmar senare....

Framme i Vancouver, passerar tullen väldigt smärtfritt, det var skönt! Ändå lite stressigt eftersom vårt plan ju igen var försenat och vi hade inte så mycket tid i Vancouver. Efter tullen går vi till bagage utlämningen. Väl där så tickar tiden på och tillslut får vi våra vanliga bagage, men inga skidor syns till vare sig för mig och J elelr för R o F.... Vi missar nu vårt förbindelseplan... igen! Som tur är så går det ett senare som vi kan ta. Lite lugn känner vi då inför att ta tag i bagage misslyckandet. Det träliga är bara att den enda som kan hjälpa oss är en totalt makalöst ihärdig idiot till Kines ( förlåt för mina bittre yttranden )! Han hjälper oss i praktiken inte så mycket mer än att lägga in våra bagage i systemet som saknade. Vi tänker att vi löser detta imorgon. 

22.50 Kanadensisk tid: Vårt nya plan skulle ha avgått till Calgary....

Sover nån timme...

29/12

00.50 Vårt plan avgår nu till Calgary!

03.00 framme i Calgary! RoF har fixat hotell i Calgary. De ska bo där ett par dagar. Vi säger hejdå!

Jag och Jake äter och sover lite. Ställer kl 06 så att vi kan snacka med British Airways supporten. Ingen från BA syns till på flygplatsen. Vi lessnar och skiter i det för en stund, sover lite på ett par stolar istället =)

11.00 Tar shuttlen till Greyhound stationen. Oskar har vi fått tag på vid detta laget. Oskar är vår 3e säsongskompanjon som vi skulle mött upp med i Calgary, men vårt flyg vart ju ett halv dygn försenat så han satte sig på bussen själv till Revelstoke, där vi ju skulle hämta bilen... Oskar hade för övrigt ingen telefon som fungerande under all denna tumult så han var orolig att vi hade gått och dött elelr nått. Stackarn! Tillslut så började hans telefon fungera. Vi kom fram till att han skulle föröska hämta bilen själv i Rev och ta den till Golden där vi sedan skulle mötas upp alla 3! Jag och Jacob började därför leta boende över natten i detta skede. Gick trögt.

12.45 sitter på Greyhound bussen mot Golden, skönt! Snart har vi bil tänker vi och då blir livet lättare. Och när vi ser de KLippiga bergen i horisonten... Gåshud!

16.25 framme i Golden. Käkar McDonalds och mår bra! Fixar boende över natten. Så ja, nu så! Nu går det framåt! 

Några timmar senare och Oskar ringer och berättar att vi har problem.... igen! Biljäveln har tydligen fått punka samt att försäkringsfirman har stängt och öppnar inte förns på Måndag. MÅNDAG, det är ju Nyårsafton är det öppet då liksom? Och på Tisdag är det definitivt inte öppet! Oskar sitter fast i Rev och jag  o J sitter fast i Golden utan bil och utan skidor. Fuck My Life!!!

Det positiva just nu är iaf att vi har tak över huvudet, säng, dusch och varandra! Oskar ska vara kvar i Rev till att börja med. Kanske blir han kvar där till onsdag. Kanske är jag och Jacob förhoppningsvis hemmastadga i vårt blivande hus då, 1a Januari är det sagt!

Total restid vart 45 timmar. Ett dygn för mycket ungefär.. Sovtid nånstans kring 7-8 timmar totalt under resan... sovtid ca 11-12 timmar på totalt 3 dygn om man räknar med natten innan resan.

Nu pallar jag verkligen inte skriva mer... Måste.... Sova! klockan är bara 21.35... Hoppas vi kan sova länge imorgon för det är vi värda!

Ciao

Resan tar sin början!

Nu är i stort sett allt packat... tror jag! Det känns som jag glömt något viktigt. Det gör det iofs alltid. Dessutom så har jag fått det välkända fenomenet resefeber. Trodde jag skulle slippa det i år eftersom man genomgått processen tidigare. Men jag antar att vetskapen om en kommande lång och dryg resa gör sitt vad gäller kemiska reaktioner i kroppen. Dessutom så hade jag resfeber under en mycket längre tid förra året. Inför denna resan kom det egentligen först på Juldagen!

Som sagt, allt är packat, viktiga dokument utskrivna och allt ska vara i sin ordning! Nu väntar jag bara på att klockan ska ringa kl 04.15 sen börjar resan på riktigt. Det är nog det som gör att jag mår lite oroligt just nu... att bara liksom sitta och vänta! Men snart ska jag hämta Jake i Nässjö. Då är vi två som kan dela oroligheten =)

Klockalarm på 04.15 som sagt och sedan in i bilen ca kl 05.00 för att sedan köra den ner till Malmö där min kära mor släpper av oss. Min mamma är bäst i hela världen som ställer upp på att köra oss ner dit <3 Sen då tåget in till Kastrup och genomgång av all den jobbiga obligatoriska sortens procedur. Sen lyfter vi kl 11.05 med byte i London och sedan väntar en 9 h flygtur till Calgary! Där möter vi upp med Oskar och tar sedan buss till Revelstoke för att hämta gamla Bettan som ska vara vår transportvärd i vinter. Vad som händer efter det är ganska oklart! Vi har inget hus förns 1a Januari så vi har ett par dagar att slå ihjäl innan allt är i sin ordning! Kanske blir det nån dag på Mt Mckenzie för att åka skidor i gamla goda vänners lag, eller så kanske vi åker tillbaka till Golden för att bo på Motell där tills det nya året börjar? Vi får se vad som händer helt enkelt... Vi är i alla fall 3 svenska grabbar som kan hålla händer den första tiden. Sen kommer Julia och Malin den 8e Januari och då blir det ordning och reda, det är solklart =)

Är ni intresserade av att se vart jag kommer tillbringa mina 3 månader så kan ni kolla här:
http://vacations.kijiji.ca/c-Canada-British-Columbia-Kootenay-Rockies-Golden-BC-House-20mins-from-Kicking-Horse-Mountain-Resort-W0QQAdIdZ424420222

Och här har ni Kicking Horse Resort, skidanläggningen alltså:
http://www.kickinghorseresort.com/mountain/information/trail-maps.aspx

Detta får bli mitt sista inlägg från Sverige. Jag kommer väl med uppdatering, när tid finns, om hur saker och ting ter sig.

/J

Kanada - BC - Kicking horse! Ett nytt äventyr tar sin början

6 dagar kvar sen sitter man där igen, på ett flygplan mot de Klippiga bergen i British Columbia i Kanada! Där väntar spetsiga berg, hisnande natur, enorma mängder fluffig snö, världsklass offpistskidåkning, gles skogsskidåkning, långa åk, faceshots, euforirus, frostigt skägg, mör kropp, otroligt välsmakande skräpmat, kokanee, hot tub, sköna människor, häftiga klippor att droppa, roadtrip till feta skidorter osv osv!
Förra säsongens höjdpunkt var Mt Baker. Jag hoppas jag får möjlighet att få bekanta mig mera med den fenomenala skidorten. De har redan en bas på 4,5 m snö!! :O

En aptitretare från förra året:

Photo: Martin Sundvall

Nu är jag alltså tillbaka i Sverige igen, men bara en lite kortis över Jul. 6 dagar kvar betyder att jag lämnar svensk mark igen den 28e Dec. Då bär det först av mot Revelstoke igen där jag, Jacob och Oskar ska hämta bilen vi köpt. Ev så stannar vi kanske ett par dagar och tar några svängar på "gammal" terräng. Det skulle vara skitskoj =)

Men nu skitert vi i framtiden, den får framtida blogginlägg berätta om.

De senaste 6 månaderna har jag ju bott i Norge, närmare bestämt i Haukeliseter fjellstue som är beläget alldeles vid foten av den stora "platån" Hardangervidda. Där har jag jobbat som fjällstugmedarbetare vilket har inneburit jobb inom servering, städ och gårdsgutt på helgerna ( typ vaktmästare ). Det har varit en mycket trevlig tid trots det väldigt isolerade läget. Man kan nästan säga att Haukan ligger mitt ute i vildmarken bland höga kalfjäll och tundra. Det är ett kargt landskap! Visst man har drabbats av fjellsjukan, speciellt under hösten, men man har delat den med alla de kära människorna som jag har levt och jobbat tillsammans med under dessa tider.
Vad hittar man då på mitt ute i ingenstans? Jo man kan till exempel under sommarn paddla kajak, vandra runt i fjällen, fiska ( efter den fisk som verkar gömma sig bra, eller som inte finns ), bada i iskallt vatten, bada bastu, bada stamp ( vedeldad badtunna ), och framförallt umgås med fina människor! På hösten sen kan man inte göra så mycket mer än att kolla film och gymma typ. Sen när snön kommer, då blir det lekstuga igen! Det finns gott om feta åk på Hardangervidda. Dock så har Norge oerhört lavinfarlig terräng...

När man lever så isolerat med andra människor så bildas starka band. Det var därför lite sorgligt att lämna Norge. Men jag hoppas åtminstone att jag får komma tillbaka igen efter det att jag kommer hem igen. Då kan vi kramas allihopa igen med glädje, och inte med sorg =)

Här kommer ett par bilder från Norge:

/J