Powder day...

Alltså jag vet inte riktigt hur jag skall skriva detta inlägg. Men jag känner att jag måste skriva nånting för att få mig att förstå när jag tittar tillbaka på det här i framtiden. Och sedan så vill jag att ni där hemma i Sverige skall känna lite avund... ;)

Igår drog jag Rickard Carro och Anna ner på byn. Mötte upp en kille som dom känner, tog lite att äta, någon öl. Men jag kände att ölen inte smakade spec bra sen senaste utgången. Jag blev istället trött och sjukt osocial. Vad som höll mig vaken var flingorna som svävade ner lugnt och försiktigt utanför fönstret. Till en början kände jag glädje, men sedan mer förhoppningar. Jag visste att de hade spått drygt 10 cm över natten, men när vi drog hem runt 11.30 så snöade det på riktigt bra. Kom hem och gick och lade mig på scenen, kunde inte sova pga av kylan i rummet... somnade tillslut lite lätt och vaknade kl 7 ca av att Erik kommer instormandes på rummet, och sa något i stil med "fan vad det snöat, det blir POW idag". Alla i huset var uppe illa kvickt och det sega morgon hänget vid datorerna var som bortblåst. Vi halsade all frukost och stack upp till backen. Väl där;

Suck vilken kö alltså... Väl uppe på gondol toppen så var vi ivriga ner till Stoke chair. Kö lång som fan där med så Anna föreslår ett åk genom skogen ner till mittstationen på gondolen. Kunde ha skippat det åket, hårt och puckel under snön. Efter det så åkte vi till Stoke toppen där vi körde lite diverse åk. Mycket snö, ca 25 cm ny snö, men uppåkt av alla människor som var på berget idag. Vi tog lunch och bestämde oss för att tura mot Montana bowl. Vi insåg när vi var där att vi kommer få köra orört puder, knädjupt! Såhär stoked kände jag mig då;

Glad innan jag ens vet vad som komma skall ( eller jag visste det ju typ men jag hade inte upplevt denna enorma känsla som uppstod efter åket ).

 Hela gänget utan jag som är fotograf, och Anna är långt före.

Jonte biter i...

Nu har jag tyvärr inget bildbevis på vad vi alla upplevde idag. Alltså detta åket, jag kan inte beskriva med ord vad jag kände under eller precis efter, men jag skall försöka. Vi hade stor yta att välja på så alla tog sin egen linje. Jag valde att åka lite mer skiers left än det andra och jag började med en vurpa över en vindpinad bula. Då kände jag att det här kommer troligen bli mitt livs åk, för jag formligen badade i snö. Snön var kanske inte mega djup, men så otroligt fluffig som svensk snö inte kan komma i närheten av. Åket jag fick uppleva var i relativt gles skog, där man kunde hitta heeeelt orörda linjer precis överallt. I början fattade jag inte riktigt vad som hände utan stannade ett par gånger och kände på grejerna. Sen kom en låt som jag älskar i mina lurar och jag tänkte, " äh nu kör jag bara, skit samma om jag ramlar, jag är här och nu ". Och som jag körde den sista hälften av backen ner. Faceshots hit och faceshots dit, jag käkade snö, det flög överallt, och så lätt och fluffigt... och mina skidor gjorde precis som jag ville, min linje genom träden kändes perfekt! Känslan är obeskrivlig, jag formligen bara skrek av glädje både under åket, och efter. När jag kom ner så kändes det som jag skulle börja gråta av eufori. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen... Jag ville bara ha mer. Kanske det låter konstigt, men att ha sex är milsväg ifrån den känslan jag upplevde idag! Jag kommer jaga puder i resten av mitt liv. Och imorgon kommer det bli ännu bättre!!! Det kräksnöar nu :D:D:D::D:D:D:D:D hahahahahahahaaaa, ni som läser min blogg, jag säger bara det... ni måste göra det jag gör just nu! Alla kan göra det!

Och vet ni vad, fick precis just nu två bilder av Erik, min nyfunna skidbroder;

 Jag och Jonathan. Syns det att vi är lyckliga?

Erik försökte filma mig i dag, blev sjukt suddigt. Men det här är i alla fall ett bevis på fluffet. Imorgon kommer det förhoppningsvis lite bättre edit från morgondagens troligtvis episka skidåkning =)

Efter åket så pallrade vi oss uppför swedish ridge. Där blev det jävligt brant åkning vilket var läskigt. Jag blev extremt uppmärksam och återhållsam när jag insåg att snön släppte där jag åkte. Det uppstod en miniatyr lavin. Men ni där hemma bli inte orolig nu, mini laviner uppstår alltid vid brant åkning i puder. Kika på en ski/snowboard movie och du vet vad jag pratar om. Det blev hur som helst ett krassligt åk i tät skog, jag valde fel linje nerför branten. Fotot där jag åker ovan är från det åket... 

Nu har jag skrivit mer än tillräckligt. Jag är inte van vid det här :P

Snart blir det matlagning och efter det hot tub as usual... Life`s hard, isn`t it?

Peace out